Här beskriver jag i korthet hur jag skapar en waldorfinspirerad docka helt i naturliga material.
Jag börjar alltid med att skapa dockans huvud med hjälp av finull och en tovnål.
Från en liten boll växer huvudet så sakteliga fram. När den har fått en viss storlek lägger jag till halsen som sedan stoppas ner i tubgas.
Lager för lager byggs huvud och ansikte upp och när det är i stort sett färdigt, testar jag att lägga över en bit docktyg, dvs hudfärgad trikå, för att se hur dockan kommer att se ut och om jag behöver förbättra något.
Alla detaljer i ansiktet suddas ut en aning när tyget kommer över, så mun, kinder, näsa etc behöver vara lite grövre i ullen för att de ska synas.
Är jag nöjd syr jag en ”påse” i docktyget som följer huvudet och halsen och som sedan träs över.
Nu ska mun, haka och ögon markeras.
Med en lång docknål syr jag små stygn i munnen som sedan fixeras på huvudknoppen. Jag brukar också sy ett par stygn med broderitråd så att munnen får lite färg.
Ett litet stygn under läppen markerar munnen ytterligare.
Ögonen broderas och fästes också på huvudet.
Runt halsen viras en tråd några varv och det överblivna tyget på huvudet sträcks och sys ihop. Där ska ju håret vara sedan så det kommer inte att synas.
Dags att sy kroppen i docktyget, som sedan fylls med texelull. Texelull har den egenskapen att den inte tovar så bra och passar utmärkt till fyllningar i ex kuddar, täcken och dockor.
När man fyller kroppsdelarna gäller det att göra det så jämnt som möjligt, så att inte det känns knöligt. Det kan vara lite knepigt att få jämna armar och ben och som dessutom känns lite fasta, men övning ger färdighet!
Längst ner i magen fyller jag lite extra ull för rumpan.
Huvudet träs ner i magen och tyget från kroppen sys ihop med dockans hals.
När håret ska skapas använder jag tvåtrådigt kamgarn av ull. Kamgarn används till yllebroderier och finns i en mängd färger. Jag brukar välja två färger i samma nyans för att få lite liv i håret. I det här fallet blev det lite för ljus färg till det mörka, men det blev rätt bra ändå.
Jag virkar en hätta som jag syr fast på huvudet. I hättan sätter jag fast ”hårstråna” med hjälp av virknålen.
Två strån viks dubbelt och träs in genom en maskbåge och sedan genom öglan på hårstråt. På så sätt blir det fyra strån i varje maskbåge. Tidigare tog jag tre trådar ihop men då fick dockan ett väldigt tjockt hår.
Jag börjar längst ut och jobbar mig inåt i cirklar. Efter det blir det en första frisering av håret.
Nu ska kläderna skapas!
Kjolen nunotovar jag med fin merinoull och mullbärssilke på silkestyg.
”Nuno” är japanska och betydet tyg eller väv, dvs tygtovning.
Jag syr också en överdel i trikåtyg. Ibland syr jag ihop den med kjolen till en klänning, ibland blir det en tröja till en kjol.
Dockan får också ett par trosor i bomullstyg.
Till knappar nåltovar jag några små kulor som jag sätter fast i tröjan och en ögla i broderigarn att sätta fast i knapparna.
På med kläderna, frisera lite till kanske och sy fast rosetten i håret.
Dags att packa ner dockan och skicka iväg till ett litet barn. Den här dockan ska lilla Alba få.
Vill du se fler dockor? Kika in på Gosedjur och mjuka dockor
En saga i ull 