Art.nr 1302: Hela sagan 2700 kr – finns 1 i lager
Alla figurer i sagan går att beställa som enstaka hantverk under kategorin Till pedagogiska påsar
Vill du köpa sagan, skicka mig ett meddelande här: WEBBSHOPPEN
(Öppnas i ett nytt fönster)
Sagan om Rödluvan är en av Europas mest kända sagor. De mest kända versionerna härstammar från Charles Perrault och Bröderna Grimm.
Med tiden har den förändrats och tolkats på många sätt och har upprepade gånger tillförts nya moraliska idéer. Innehållet har bearbetats otaliga gånger, huvudpersonen har placerats i nya miljöer och handlingen har förändrats.
Charles Perrault som avslutar sagan med sensmoralen:
”Barn, särskilt väluppfostrade vackra flickor, ska aldrig tala med främlingar ty de kan i sådana fall råka ut för att bli middagsmat för en varg. Jag säger varg, men det finns olika slags vargar. Det finns de som följer efter den charmanta, lugna, artiga, ödmjuka, trevliga och hjärtliga sortens flickor till deras hem eller på gatorna. Och tyvärr är det dessa vargar som är farligast av alla.
Sagan
Det var en gång en söt liten flicka. Alla som såg henne tyckte om henne. Men allra mest tyckte hennes mormor om henne. En gång gav hon flickan en mycket söt luva av röd sammet. Den passade henne så bra, att hon inte ville ha någonting annat på sig. Det var därför som hon sedan fick heta Rödluvan.
En morgon sa hennes mamma till henne:
”Kom Rödluvan, jag har packat ner en flaska vin och en bit kaka i en korg. Var snäll och gå till mormor med den. Hon är sjuk och svag och behöver någonting stärkande. Men gå innan det blir för varmt. Och framför allt, tänk på att inte vika av vägen, för då kan du snubbla och falla, flaskan går sönder och mormor får ingenting.”
”Och Rödluvan, tänk också på att du ska se på mormor när du hälsar på henne.”
Rödluvan lovade det och sa:
”Jag ska nog klara av det.”
Så gav hon sig iväg. Men mormor bodde ute i skogen, ungefär en halvtimmes väg från byn.
När Rödluvan kom in i skogen, mötte hon en varg.
”God dag, Rödluvan”, sa han vänligt, ”vart ska du ta vägen så här tidigt?” Rödluvan var inte rädd för vargen. Hon visste inte vad han var för ett elakt djur, därför svarade hon lugnt:
”Jag ska gå till mormor med vin och en bit kaka. Mormor är sjuk och behöver någonting stärkande.”
”Var bor din mormor då?” frågade vargen.
”Härifrån tar det gott och väl en kvart att gå”, svarade Rödluvan aningslöst, ”Hennes hus ligger mitt i skogen, under de tre stora ekarna.”
”Jaså, minsann”, svarade vargen vänligt.
Men för sig själv tänkte han: Den här lilla flickan blir en godbit. Hon kommer att smaka bättre än den gamla kvinnan. Hur ska jag göra för att få dem båda två?
Lugnt och stilla gick han en stund bredvid Rödluvan. Sedan sa han listigt: ”Har du sett så många vackra blommor, Rödluvan! Se dig omkring lite!
Och hör du så vackert fåglarna sjunger! Du går ju vägen fram som om du var på väg till skolan. Det finns ju så mycket att upptäcka här i skogen!”
Då tittade Rödluvan sig omkring och märkte hur solstrålarna glänste mellan trädstammarna. Och tänk, så många vackra blommor det fanns här.
Mormor skulle säkert bli glad om hon fick en bukett blommor. Och det var ju fortfarande tidigt på dagen.
Hon vek av från vägen och plockade blommor. Knappt hade hon plockat en, förrän hon upptäckte en ännu vackrare lite längre bort. På det viset kom hon allt längre och längre in i skogen.
Under tiden sprang vargen raka vägen till mormors stuga.
Han knackade på dörren.
”Vem är det?” ropade mormor.
”Rödluvan! Jag kommer med kakor och vin till dig. Släpp in mig.”
”Tryck bara ner handtaget och kom in!” ropade mormor. ”Jag är för svag för att orka stiga upp!”
Då tryckte vargen ner handtaget och dörren gick upp.
Den elake vargen rusade framtill sängen och slukade mormor. Sedan drog han på sig hennes kläder, satte på sig hennes nattmössa och kröp ner i sängen.
Under tiden hade Rödluvan sprungit från den ena blomman till den andre. Först när hon inte kunde bära fler kom hon att tänka på mormor.
Då skyndade hon sig till henne. Rödluvan blev förvånad över att finna dörren öppen. När hon steg in kände hon sig lite orolig, hon som annars tyckte så mycket om att vara hos mormor. Högt ropade Rödluvan:
”God morgon, mormor!” Men hon fick inget svar. Då drog hon ifrån gardinerna och smög sig fram till sängen.
Där låg mormor med nattmössan nerdragen i ansiktet. Hon såg så konstig ut. Då sa Rödluvan:
”Men mormor, vilka stora öron du har!”
”Det är för att jag ska kunna höra dig bättre”, svarade vargen.
”Men mormor, vilka stora ögon du har!” sa Rödluvan.
”Det är för att jag ska kunna se dig bättre.”
”Men mormor”, sa Rödluvan, ”vilka stora händer du har!”
”Det är för att jag bättre ska kunna hålla i dig.”
”Men mormor, vilken otroligt stor mun du har!”
”Det är för att jag bättre ska kunna äta upp dig!”
Och i ett huj kom vargen ut sängen och slukade den stackars Rödluvan.
Sedan kröp han ner i sängen igen, somnade och snarkade så att väggarna skakade.
Jägaren, som just gick förbi mormors stuga, blev förvånad: Så högt den gamla damen snarkar idag! Jag måste titta till henne. När han kom framtill sängen, såg han att vargen låg i den.
Han blev mycket förskräckt. Men eftersom han trodde, att han kanske skulle kunna rädda mormor ur vargens mage, så sköt han honom inte. I stället tog han fram en sax och klippte upp magen på honom. Efter bara ett par klipp såg han Rödluvans röda luva lysa. Ytterligare ett par klipp och Rödluvan kunde krypa fram och hon utropade:
”Åh, så rädd jag var! Det var så mörkt inne i vargens mage!”
Sedan kunde gamla mormor också krypa fram och hon var fortfarande vid liv. Rödluvan hoppade glatt omkring i rummet. Men sedan hämtade hon snabbt några stora stenar. Med dem fyllde de vargens mage och sydde sedan ihop honom igen.
När han vaknade, tänkte han kvickt springa sin väg. Men stenarna i magen var så tunga, att han föll död ner. Då var alla tre nöjda och belåtna. Jägaren drog pälsen av vargen och Rödluvan dansade av glädje.
Mormor åt av kakan och drack av vinet som Rödluvan hade haft med sig, och hon kände sig genast bättre. Men Rödluvan tänkte för sig själv:
Jag ska aldrig någonsin mer lämna vägen och springa in i skogen ensam, när mamma har förbjudit mig det.
SLUT
Det är svårt att hitta en sång som handlar om Rödluvan,
så då får man komma på en egen.
Sång om Rödluvan
Melodi: Klättermusvisan Text: Christina Taube
Det var en gång en flicka
som skulle ut och gå
hon skulle gå till mormor med kakorna så små.
Hon trallade i skogen och hoppade på sten
vid diket fanns det blommor, vad tror du hände sen?
Jo! ……
Då kom vargen fram!
Vart ska du lilla flicka,
sa vargen mild och len
Till min sjuka mormor med kakorna de små
Plocka några blommor, så blir din mormor glad
vargen sprang till stugan, vad tro du hände sen?
Jo! …..
Då knacka´ vargen på!
Vem är det? undrar mormor
och vargen smög då fram
Han sluka´ lilla mormor och kröp i sängen in.
Drog täcket över huvet och nattamössan på.
Han låtsas vara mormor, vad tror du hände sen?
Jo! ……
Då kom Rödluvan!
Åh! sa lilla flickan
Stora öron mormor fått
Dina ögon är som tefat och munnen är ett gap.
Då sluka vargen flickan och somnade så sött.
Mätt om magen var han, vad tror du hände sen?
Jo!…….
Då kom jägaren!
Och…. ( liten paus)
Vad tror du hände se’n?
*****
Vargsången
ur Ronja Rövardotter
Vargen ylar i natten skog
Han vill men kan inte sova
Hungern river i hans varga buk
O det är kallt i hans stova
Du varg du varg, kom inte hit
Ungen min får du aldrig
Vargen ylar i natten skog
Ylar av hunger o klagar
Men jag ska gen en grisa svans
Sånt passar i varga magar
Du varg du varg, kom inte hit
Ungen min får du aldrig
Sov mitt barn i bädden hos mor
Låt vargen yla i natten
Men jag ska gen en hönsa skank
Om ingen annan har tatt den
Du varg du varg kom inte hit
Ungen får du aldrig
Ooo
Ungen den får du aldrig
Källa: Musixmatch
En saga i ull 